Arkiv

Att komma ut ur bubblan

Hallå bloggen!
Här är jag igen. Pausen blev något längre än förväntat. Men man får liksom resignera inför livet ibland.

Denna gång handlade det dels om semester, familjeliv och så tyvärr framförallt den där stora tröttheten.

Trötthet är en underskattad metod för att driva människor till vansinne… Trötthet för med sig så mycket annat; oförmåga att planera, brist på lust att vara social och umgås, nedstämdhetstankar mm.

Men visst har jag haft det härligt också, njutit av god mat, dryck och att umgås med barnen och maken. Det har liksom bara skett med mig i en bubbla.

Nu är det dags att kliva ut ur bubblan, både ur bebisbubblan och trötthetsbubblan.

Min älskade lilla Dam ska börja dagis! Ta sin lilla ryggsäck, regnkläder och stövlar och börja sin första etapp av skolning här i livet.

Mamman ska börja plugga igen, vilken etapp i ordningen är något oklart 😉

Känns fantastiskt härligt! Nu ska vi växa och lära oss nya saker både jag och lilla Damen. Få sakna varann lite, längta och kramas när vi ses igen på eftermiddagen.

Saknad och längtan ja… Jag har saknar er kära medbloggare i cyberrymden. Jag ska gå in på era bloggar i helgen och försöka läsa ikapp. Ja, kanske inte precis allt, men se var ni är i livet just nu. Några har uttryckt sin saknad efter mig, det värmer ska ni veta!!

Ha en skön dag kära vänner❤❤❤

Annonser

Flitens lampa?

Flitens lampa…skiner den här?

Nja, kanske inte här på min blogg. Det ber jag er läsare ödmjukt om ursäkt för.

Jag har haft fullt upp med själva livet. Den här filmen där jag själv spelar huvudrollen. Där jag själv väljer tema: ska det vara drama, komedi eller svensk ångestfylld melankoli?

Jag väljer nog en lagom kryddad ”feelgood-film”, med ett budskap. Ett budskap om kärlek, medkänsla och en önskan om att njuta av livet.

Under den tid jag varit frånvarande från bloggen har det jämt mycket. Magsjukan har hälsat på igen, däckat flera av oss. Äldste sonen missade sin skolavslutning. Glassutflykten regnade bort. Dottern har diagnosticerats med en massa allergi. Men det känns okej.

Själv känner jag livets energier fylla på sina depåer. Känner resultat av vila, meditationer, andningsfokus och bättre sömn. Jag upplever livet Mer, om ni förstår vad jag menar. Blommor doftar mer, färger är starkare, solen strålar varmare och maken snyggare. Härligt!

Kraften har fyllts på så att jag nu tagit steget att börja regelrätt träning! Lycka!
Äntligen är jag där på gymmet igen och njuter av svett, stumma ben och trötta muskler. Gläds åt att jag orkar tänka lite på mig. Inte bara på alla de som är omkring mig. En seger! Jag kommer inte sätta press på mig och förebrå mig när jag inte får till träningen. Jag kommer se varje tillfälle till träning som stund av glädje.

Så flitens lampa lyser. Lyser över min film. Att vila är att vara flitig. Att meditera är att vara flitig. Att sova gott är att vara flitig. Förse kropp och själ med det den behöver är att vara flitig. Att vårda mammaskapet och umgås med sommarlediga barn är att vara flitig. Jag ÄR flitig.

Kram på er! ❤❤❤

Hej hej hemskt mycket hej!

Hej hopp!
Här är jag. Jag lever. Jag mår bra. Har vilat, sovit och återhämtat mig.

Känner mig lite piggare. Huvudvärken har släppt sitt grepp. Allergin mildrats. Humöret är på väg upp. Orken likaså.

Härligt. Jag gillar inte att vara trött, osocial och lite butter. Det är liksom inte min melodi. Då vill jag nästan rymma från mig själv. Men det är ju som välbekant ganska svårt.

Lika bra att möta trötthet, smärta och negativa tankar. Se det, bekräfta det och hoppas att det snart går över. Ta hand om sig; sova, vila, stoppa i kroppen bra mat och dryck. Göra lagom mycket, inte för lite då blir man lätt slö och ältande, och inte för mycket då blir det utmattning och spränghuvudvärk. Vara så där svenskt lagom helt enkelt.

Jag är inte lagom. Tror jag. Tycker för mycket. Låter för mycket. Skrattar för högt. Älskar mycket när jag älskar. Rapp i munnen, i vissa fall vass i tungan. Jag är ”lite mycket” tror jag. Men det är ok, det är ju jag. Och jag kan inte vara någon annan. Jag har lärt mig att gilla mig. Faktiskt. Göra det bästa av det jag har. Se på mina brister med ödmjukhet och omsorg, försöker att se till att de inte tar överhanden. Förstår mig själv. Varför jag blivit som jag blivit. Vad som format mig i livet. Skapat spår i själen som inte kan tvättas bort. Vårdar ärren med ömhet. Respekterar mig. Vad mycket jag klarat här i livet. Precis som ni förmodligen. Vi är starka för att vi tillåter oss vara sköra.

Kram på er och Hej! Hemskt mycket hej!❤❤❤

20120610-114326.jpg

Ta hand om sig

Hej alla vänner i etern!
Det var ett tag sedan jag skrev några ord nu. Som ni säkert förstår av tidigare inlägg beror det på att jag varit hemskt trött.

Jag har haft mycket att göra och däremellan har jag tagit hand om mig. Vilat. Tagit ett fotbad. Ätit god och näringsriktig mat. Tagit små andningsstunder liggandes på sängen under en filt.

Jag har sannerligen behövt det, och sakta sakta kommer jag nog till mina sinnen igen. Jag är glad att jag har förmågan att känna när det blir för mycket och stanna upp och ta hand om mig innan det går illa.

Vädret har varit på min sida. Regnet har spolat bort pollen och friskat upp luften. Kylan har givit mig tillåtelse att vara inne och pyssla. Det tackar jag för.

Så har jag och min fina väninna, som för övrigt är minst lika trött som jag, bestämt oss för att åka på lite husmoders-semester om några veckor!
Bara över en natt. Men så härligt att bara få prata, mysa, äta och dricka gott! Som jag ser fram emot det! Det behöver jag – något att se fram emot. Även om man är i Nuet, så tror jag man behöver drömma och längta ibland. Men utan att skapa sig för ”färdiga bilder” av hur det ska vara. Undvika detaljerade förväntningar. Men glädjas åt en stund i livet att bara vara kvinna och vän. Få vara lite fånig och larvig och släppa alla krav och ansvar för en stund. Härligt!

Just nu sitter jag i mitt kök och njuter av mysiga, blöta 1-årspussar medan gulash-soppan puttrar på spisen och låter smakerna blomma ut. Andas djupt och medvetet och tänker så lyckligt lottad jag är. Trots trötthet, allergi, astma, huvudvärk och ett bankkonto som lämnar övrigt att önska. Jag är så rik! Så rik på smulor, gamla skor i hallen, tvätt och tidningshögar. Men framför allt är jag rik på kärlek och snoriga pussar!

Kram mina vänner❤❤❤

Andning och liljekonvaljer

Jag är fortfarande ganska frånvarande här i cyberrymden. Migränen är kvar, om än något avväpnad. 5 dygn kan mina attacker pågå, och då är jag mör.

Jag blir glömsk, tankspridd, har svårt att ta in information. Jag är trött, illamående och synen är suddig.

Många tror migrän är vanlig huvudvärk fast ”lite värre”. Eller att det bara handlar om stress eller gnäll.

Så är det inte. Migrän utlöses av när kärlen i hjärnan ska vidgas igen efter att ha varit hårt sammandragna.
Denna kärlsammandragning kan triggas av ämnen i mat, t ex i ost, choklad eller rött vin. Stress kan självklart bidra. Eller hårt fysiskt arbete. Även hormoner kan ställa till det.

Vanlig smärtstillande fungerar inte, utan man får en kärlsammandragande medicin. Inget man vill ta för mycket eller för ofta då alla kroppens kärl dras samman av den.

Jag jobbar mycket med min andning i dessa lägen. Det är rent livsnödvändigt under dessa dagar. Jag har det så att jag inte kan ligga till sängs i fem dagar. Livet måste gå runt även dessa dagar. Barn ska upp, åka till skolan, bytas blöjor, hämtas och hushållet ska skötas.

Allt går lite i slow motion dessa dagar. Det utöver vad som behövs för att livet ska fungera får vänta. Jag vilar mer. Undviker ljud och ljus i största mån. Och jag andas med medvetenhet. Djupa, lugna andetag. Känner luften när den går in genom näsan, går ned i svalget, fyller lungorna och sakta, efter en liten paus, tar samma väg ut igen.

Andetag för andetag, in och ut, om och om igen. Ibland räknar jag ”jag andas in på ett, jag andas ut på ett”, ”jag andas in på två, jag andas ut på två” osv.

Ibland andas jag valandning som jag nämnde tidigare. Ibland andas jag med hela kroppen, som om hela kroppen var en enda lunga som fylls med luft. Då brukar smärtförnimmelserna klinga av och kroppen känns lättare.

Så måste jag säga att jag njuter av den vackra bukett liljekonvaljer som maken plockade på mors dag. Kan förlora mig i en meditation/fokusövning där jag studerar varje blomma och blad, dess form, färg och konturer. Så förunderligt fantastisk denna lilla blomma är!

Kram mina vänner❤❤❤

20120528-210404.jpg

Drömmar om skörd

Idag kändes det som sommar här hos mig. Solen sken och luften kändes varm, temperaturen visade på 25 grader.

Min hjärna hinner inte riktigt med. Nyss var här kallt och grått. Men vi är ju i slutet av maj…så det är bara att njuta.

Det kliar i mina planteringsfingrar när solen skiner. Jag vill plantera blommor och så ätbart.

Vi har satt potatis och dill, sått morötter och smultron. Mangold har såtts i krukor, tomater, mynta och persilja trängs i miniväxthuset på balkongen. Lite blommor har petats ner i krukor här och var; mest pelargoner, dahlia, lavendel och fjärilslavendel. Igår sattes ruccola och annan sallad. Idag har jag petat ner härligt röda borlottibönor i en stor kruka med växtstöd i.

Nu drömmer jag om blomning, tillväxt, dofter och skörd. Nypotatis med dill och smör….borlottibönor i en sallad med ruccola och parmesan…mangold fräst i stekpannan med vitlök och salt…solmogna tomater…mmmmm.

För mig är dessa plantor inget måste, och jag gör nog inte alls enligt instruktionen. Men jag njuter, av dofter, smaker och fägring. För mig är det meditativt att både pyssla med växterna och njuta av dem. Lite ogräs stör mig inte så mycket, men orkar jag så åker det väck.

Så sparar man faktiskt pengar också. Dessa primörer är dyra i handeln. Sköter man sina plantor kan man få skörda mycket och många gånger. Och inget smakar ju så gott som hemodlat utan en massa kemikalier eller ”åksjuka”…

I sommar ska jag sitta i trädgården och på balkongen och andas. Känna lugn, vila och stolthet.

Drömmer om skörd såklart. Men om det vet man ju inte så mycket. Vädret kan bli knas, sniglar och tvestjärtar kan mumsa, inhyrda vattnare kan glömma, frön kan envist vägra gro…

Men vad gör väl det? Det blir som det blir. Jag njuter av det som blir. Av det som inte blir lär jag mig oftast nåt.

Men lite olika basilika måste jag nog fixa….till sallader och pesto….mmm.

Ikväll ska jag iallafall tillåta mig att drömma lite om allt gott och vackert som kan tänkas komma upp .

Kram mina vänner❤❤❤

20120521-174817.jpg

Solenergi

Underbara svenska vår. Maj har verkligen gjort ett vackert intåg på östgötaslätten! 🙂

Idag kom solen och värmen med full kraft. Jag blir med ens full med energi och inspiration och arbetslust. Jag går på solenergi kan konstateras.

Trädgårdsmöblerna kom upp på balkongen, en ny tripp till plantskolan inbringade dahlior, en småblommig petunia båda i vitt och lilarosa. Till det en stor kanarisk palm och fler tomater!
Så nu börjar balkongen bli frodig, väldoftande och trevlig att sitta på igen.

Så följaktligen blev det både lunch och middag på balkongen, med hela goa familjen. Så underbart!

Dessutom har jag hunnit klippa min lavendelrabatt, diska i mängder, städa och tvätta, och framförallt NJUTA.

Så nu kryper jag in in sängen med ett glatt leende på läpparna. Nöjd och glad.

Ska nog lyssna på lite kloka ord från Tcich Nhat Hanh och hans box ”Mindful living”, kanske den delen om kärlek.

Men nu måste jag hjälpa en humla ut som surrar i mitt sovrumsfönster!

Ha det gott mina vänner ❤❤❤

20120501-200014.jpg