Arkiv | april 2012

Tomat och Lavendel Lycka

Tomater doftar ljuvligt :-). De doftar sol. Samma med lavendel. Sommar, rosevin och mys på balkongen…

Idag har jag tagit mig en tripp till plantskolan. Mitt Mecka! Det trängs perenner, kryddväxter, orkidéer, pelargoner, träd och buskar. Vackert, underbart och väldoftande. Människorna går liksom runt där och ler… 🙂

Kom ju inte tomhänt hem förstås. Några fjärilslavendel måste finnas på balkongen när jag ska läsa och sippa på det där kalla vinet. Tomater måste finnas för att gomen ska få känna smaken av en väldigt glad, obesprutad och solmogen tomat i sommar. Jag brukar odla mina egna från frö… Men vet ni jag har varit för trött för det i år. Och det känns okej, plantskolan hade liksom fixat det åt mig. Fina, robusta plantor som redan är på gång. Till ett verkligt hyfsat pris. Jag tackar.

Mina pingstliljor från kaffeplatsen grävdes nu ner i trädgården istället för att få glädja oss ett annat år. En romantikrosa pelargon flyttade dit istället :-). Tanten har jobbat!

Glad och nöjd samsas nu tanten med de inre barnet som tjuväter ostbågar…

Ha nu en trevlig kväll mina vänner❤❤❤

20120430-171813.jpg

Annonser

Självempati

Uppskatta sig själv. Se vad man åstadkommer. Ge sig själv credit för sina bedrifter…

Gör ni det?

Jag är en sådan person som vid konflikter och misslyckanden och tillkortakommanden söker felet hos mig själv. Ett misslyckande förr fick mig att känna mig misslyckad som person. Såg inte skillnaden mellan att misslyckas i en uppgift och att vara misslyckad som människa.

Med åren och med träning av Mindfulness, Basal Kroppskännedom och ökande självinsikt och acceptans , har jag blivit betydligt bättre på att se skillnaden i detta.
Jag kan se att felet inte helt ligger hos mig, eller kan konstatera att det var en uppgift som inte gick så bra. Utan att nedvärdera mig själv och vara självförebrående.

Jag är bara människa, du är bara människa. Vi klarar inte av allt vi försätter oss att göra, särskilt inte om vi är ”duktiga flickor”. Men vi är bra ändå. Vi är värda kärlek. Även från oss själva!

Man kan träna detta i meditation. Öva på självempati.

Sätt dig då ned i en vanlig sittande uppmärksamhetsmeditation. Blunda. Ta tre djupa andetag och låt avslappningen komma till muskel efter muskel. Ta kontakt med andningsankaret och låt avspänningen fortsätta till sinnet.

Börja sedan med uppskattande ord om dig själv. T ex; ”Jag uppskattar att jag planerar morgonens bestyr i förväg så vi slipper stressen”. ”Jag är stolt över att jag är en bra och inlyssnande mamma”. ”Jag är imponerad av att jag orkade springa 5 km idag”.

Du kan om du vill ha bestämt dig för att hitta minst 10 bra saker, eller en annan summa som känns bra. Det kan handla om allt, stort som smått.

Avsluta med att Tacka dig själv för att Du är Du, som duger så bra som Du är.

Om du tappar bort dig eller inte kommer på något direkt så fokusera på andningsankaret, tills dess att en tanke om vad du tycker bra om med dig själv kommer.

Avsluta med tre djupa andetag och ett leende.

Detta ska jag göra ikväll, ha en skön söndagskväll mina vänner ❤❤❤

20120429-202845.jpg

Grönska och förväntan

Så här när våren ska vakna på riktigt är en härlig tid. Små knoppar och blommor börjar gro och titta upp. Lite färg lyser upp den tidigare så murriga naturen. Blåsippor, vitsippor, påskliljor, krokus, scilla och en massa andra fantastiska blommor.

Jag grips ofta av en längtan att så, odla, plantera och pyssla. Sedan gäller det att underhålla och sköta härligheten hela sommaren…

I år verkar jag ha fått en fäblesse för blommor i blekt rosa-creme färgat; dahlior, pelargoner, tulpaner, hortensior… Jag som aldrig varit en ”rosa tjej”. Är det tanten som tittat ut?
;-). Isåfall välkomnar jag henne. Hon kanske har mer uthållighet med växterna, lite framförhållning och och har lärt av tidigare misstag.

Jag tror tanten vet att trädgård ska vara en njutning och en plats för lek och samvaro, inte en arbetsplats. Hon vet att det inte är hela världen om 5-åringen glatt plockar av blomman från den ömt vårdade pionen. Hon tackar och sätter den i en vas och njuter av den. Hon ser det som en meditativ upplevelse att plocka ogräs i grusgården och tar kaffepaus när hon vill.

Så välkommen våren och välkommen tanten med fäblesse för creme-rosa!

God kväll mina vänner❤❤❤

20120428-195018.jpg

En kopp kaffe någon?

En kopp kaffe? Har idag planterat lite i min trädgård. Inte ännu i rabatterna utan i krukor och, ja i kaffekoppar och kaffekannor 🙂

Ger ett mysigt intryck hos mig på landet tycker jag. Och gamla saker får en ny roll och får ny uppskattning.

Blommor är för mig ren njutning och ger mig så mycket energi. Vackert, skört och livskraftigt på en gång. Precis som livet.

Kram och trevlig helg! ❤❤❤

20120427-190611.jpg

Värdet på en människa?

Ser nyheter och läser tidningar, mycket elände ryms där. Just nu hedersmord och Breivik i stora mått.

Det får mig att fundera på människovärdet. Vem värderar en människa? Hur värderar vi människor? Har alla människor lika värde? I allas ögon?

Det finns många olika parametrar som ofta diskuteras i samband med människovärde. Oftast religion historiskt sett. Biskopar har välsignat sina styrkor att vara ”lyckosamma” i krig… Lyckosamma? Döda fler av motparten? Är det lyckosamt? Är de mindre värda därmed?
Muslimer såg sin rätt att döda kristna i USA under 11e september. Breivik att döda ungdomar med politiska ståndpunkter. För att de i deras ögon var mindre värda..

I vårt eget, inte så krigiska, samhälle värderas vi ofta efter lön, rikedom och status. Ibland även efter utseende. Det finns en hierarki, och den är tidvis väldigt tydlig.

Men var sitter en människas verkliga värde? I dess förmåga att hjälpa andra? Hur mår då den ensamme..? Är den då mindre värd? Sitter det i vår medmänsklighet och medkänsla och empatiska förmåga? Här börjar vi närma oss sanningen tror jag. Men det är inte enkelt.

Jag tror tyvärr många gånger i vårt samhälle att vi kan köpa oss respekt och värde genom pengar, status och samhällsställning. Fortfarande kan det ligga oss i fatet att inte tillhöra normen; ha en annorlunda hudfärg, ett annorlunda namn, tillhöra en religion (spelar nästan ingen roll vilken längre, religiositet har blivit udda rakt över i Sverige).

Vi värderar varann direkt när vi möts. Placerar varandra i fack. Avgör om det är en människa jag kan tänka mig att socialisera med eller inte..
Att få en andra chans i den bedömningen kan vara svårt.

Det finns bevisat i studier att den som tränar Mindfulness tränar upp sin empatiska förmåga. Tränar upp frontallobens förmåga till medkänsla med både oss själva och andra.

Lär oss att inte döma och bedöma. Att se saker för det de är, varken mer eller mindre.
Att försöka se saker och ting ur den andres perspektiv, se bortanför skal och yta. Se genom status och ekonomiska förutsättningar. Se människan. Se det verkliga värdet.

Jag hoppas och tror att vi genom att träna Mindfulness kan bli bättre medmänniskor. Ha större förståelse för varann och varandras vedermödor och bedrifter. Glädjas åt andra och stötta i motgångar. Se varandra för det vi egentligen är, utan fernissa och spackel och plakat. Se människan, h*n som alltid är värd. Som alltid har betydelse.

Kram mina vänner ❤❤❤

Sjömeditation

Vill ikväll delge er en fantastiskt härlig meditation inom Mindfulness. Oftast kallas den sjömeditation.

Den finns beskriven lite olika i flera böcker av en rad författare och Mindfulness-profiler. Detta är min variant.

Lägg dig skönt på rygg på golvet eller i en säng. Blunda. Ta tre djupa andetag och och känn hur kroppen slappnar av i varje muskel från tårna till hjässan.
Ta kontakt med andningsankaret och följ dina spontana andningsrörelser.
Låt andningen fylla hela din kropp.

Föreställ dig en liten stilla sjö tidigt på morgonen då solen sakta börjar sprida sitt ljus över vattnet. Djuren i skogen kommer för att dricka och ytan rörs då och då av små krusningar medan vattnet under ytan är i fullkomlig stillhet.

Vi visualiserar att vi är vattnet, att vi är sjön. Vi äger sjöns egenskaper och är mjuka som sammet, starka nog att bära stora båtar men samtidigt mjuka och genomborras av minsta sten.

Precis som vattnet omfamnar allt utan att lämna märken, kan vi känna öppenhet, medkänsla och empati inför både oss själva och andra.

Gränsen mellan vattnet och omgivningen är oskarp precis som gränsen mellan vår kropp och den omgivande luften är oskarp. Allt är beroende av varann och är sammanflätade med varann.

När vattenytan ligger spegelblank speglar den sin omgivning utan att döma, lägga till eller dra ifrån. Så kan också vårt medvetande vara när vi är i uppmärksamhet i meditationen, släpper våra tankar och accepterar situationen så som den är.

Tankar, känslor och kroppsupplevelser kan komma som krusningar på vårt medvetandes vattenyta. Låt dem komma och gå.

Återgå så till andningsankaret och vila i den en stund innan du sakta väcker din kropp och ditt sinne.

God kväll vänner ❤❤❤

20120426-193304.jpg

Mamma – min viktigaste karriär

Hade en fullkomligt underbar dag igår 🙂

Min älskade Lilleman fyllde 5 år! Han väcktes med sång klockan 06.00 och fick paket. Han är i den nästan obligatoriska Dinosaurie-fasen…så det var mycket skräckinjagande djur på temat. Ögonen tindrade och han sträckte ut sig i sängen för att se hur lång han blivit under natten 😀
Och jo, några centimeter hade det nog blivit!

Efter önske-frukost blev det bokläsning och mys. Sedan lunch på stan med lite födelsedags-shopping. Lite storhandling ihop med alla syskon blev det också. Där valde Lilleman kvällens födelsedagsmiddag; det blev ugnsbakad röding, färska räkor och en ostbricka, därefter chokladtårta med bär. Jösses så mätta och nöjda vi stapplade i säng. 5-åringen log världens bredaste leende och konstaterade glatt ”detta var min bästa dag”, innan han somnade.

Jag var trött, glad och världens mest tacksamma mamma. Lycklig in i märgen denna dag. Tacksam för hur bra vi har det. För att jag och familjen kunde ge honom en så härlig dag. Oerhört stolt över mina fina barn.

Karriär i all ära. Min viktigaste karriär är den som Mamma. Inte så mycket för hur andra uppfattar mitt mammaskap, även om det är den finaste komplimang man kan få, att vara en bra mamma. Allra mest viktigt är hur mina barn tycker och känner inför mig. Att de är trygga med mig. Kan anförtro sig, krypa upp i knät och somna. Att de känner att jag finns här för dem, alltid, oavsett vad som händer.

Betalningen kommer inte i slantar, men i ädlare valör, i kramar, pussar och ögon fyllda av glädje och tilltro. Jag är rik. Jag fyllde på mitt konto mycket igår, och det kan jag leva länge på.

Jag är MAMMA 🙂

Kram mina vänner ❤❤❤